- "Though this feeling I can't change"

Jag hade skrivit ett inlägg, men jag raderade det igen. Ni behöver inte läsa det där, jag behåller det för mig själv.

Nu sitter jag mest, dricker vatten och kollar runt på datorn. Lyssnar på P3. Jag har färgat håret och väntar nu på att få prata med Nicole. Idag har jag tvättat, handlat en sväng och betalat tillbaka skulder till diverse personer. Annars har jag inte gjort så värst mycket. Så vi kan prata om min morgondag istället. Imorgon ska jag först klippa mig 09:45. 10:30 ska jag träffa Sara för en lunch och 13:00 ska jag möta upp Antonia. Vi ska kila på stan, hon ska köpa mors-dag present och jag ska köpa ett linne. Sedan ska vi bege oss hem till Antonia för en myskväll och en hel massa ensamtid. På fredag vet jag inte alls vad som händer. Lördag ska jag åka hemifrån 05:45 för att åka till Kinnekulle och hjälpa till/arbeta på en auktion hela dagen. Direkt därefter åker jag till Kvinnersta för att parta med Iris och annat gött folk. Jag kommer vara slut. Hade helst sluppit auktionen, men det är som det är. Söndag vet jag inte vad som händer, inte heller måndag. På tisdag däremot så kommer Nicole hit (!!). Så det kommer att bli alldeles fantastiskt. Och nu har jag ordbajsat tillräckligt. Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt. Ingenting antagligen, det brukar vara så.

Puss och hej.

Ett, två...

Carl Orff's Carmina Burana spelas i mina högtalare. Komposition efter komposition. Jag försökte skriva, men det går inte. Jag kan inte tänka klart. Jag försökte skriva med flytande hand, utan att lägga tanke bakom. Det blev bara oförståeligt babbel. Så jag gav upp. Tristessen äter upp mig inifrån, tankarna tar över för mycket. Eller, inte så mycket tankar, mer som känslor. Fast jag kan inte placera dem. Jag vill skriva dramatiska texter, men jag har skrivit så många sådana. Orden saknas.

Jag tänker på allting som jag vill åstadkomma. Men jag kommer ingen vart. Jag stannar vid tanken. Jag tänkte innan jag skrev nu att jag skulle fortsätta på min bok, men redan där satte det stopp. Jag kanske borde ge det ett försök, det var länge sedan jag skrev. Men jag är fast vid samma punkt som innan, jag kommer inte vidare. Jag känner mig kreativt misslyckad för stunden, och jag avskyr den känslan. Hur länge sedan var det jag skrev en låt? Spelade i ett band? Sjöng ordentligt? Skrev en ordentlig text? Skrev på min bok?

Jag försöker tänka att det inte spelar någon roll. Att jag inte tappar det bara för att jag har en svacka. Men lik förbannat så känns det som om jag inte kommer att kunna komma igång igen när jag är i en sådan här period när det tycks omöjligt att vara kreativ.

Skit samma, jag förstår inte ens varför jag skriver det här. Det kanske känns annorlunda imorgon.

Lyssnar på Brunchrapporten i P3, skrattar åt prat om den uteblivna domedagen och väntar på att världens bästa Lars ska komma förbi. Vi ska bege oss upp på stan i blåsten, titta på mobil åt honom och äta mat. Eller, Lars ska äta mat. Jag har inga pengar och har redan ätit hemma. Jag var glad när jag vaknade, sedan blev jag less, sedan blev jag glad för att jag skulle träffa min storebror, sedan blev jag bitter för att det blev inställt och nu känner jag mig aspepp för att jag ska få träffa Lars. Jag tycker om mina humörsvängningar (jokes). Jag tror att det är för att jag nu saknar rutiner. Jag blir tokig av att bara glida omkring. Jag har förövrigt en sådan här skön träningsvärk idag, och nu är jag helt seriös. Jag tycker om träningsvärk. Så länge man fortfarande kan röra sig vill säga, inte när det är så intensivt att man inte kan ta sig upp från sittande ställning eller lyfta ett glas med vatten. Men annars.

Solen skiner idag också. Om det inte hade blåst hade det varit perfekt väder. Jag vill fortfarande åka ifrån Örebro, jag står fast vid det uttalandet från igår. Jag tror att det har att göra med att om jag bara ska glida omkring så måste jag vara ledig på riktigt, inte vara i min hemstad, vara iväg någonstans och njuta av mitt rutinlösa liv. Komma bort ifrån alla kritiska ögon och förmanande blickar.

Jag kommer på mig själv med att vilja åka ifrån Örebro ett tag. Jag skulle bara vilja ta en paus ifrån allt, göra någonting, träffa någon, se en annan stad, slippa tänka så förbannat mycket. Jag ska försöka arrangera någonting, när jag får min lön och gjort upp en budget, se om jag har pengar till att åka iväg en stund. Jag har mina tankar kring var jag skulle vilja åka. Nu ska jag gå och titta på F1 med bror min. Och dricka vatten. Pusselipuss.

Jag vaknade, pigg som en nötkärna, klockan åtta imorse och bestämde mig således för att dra ut och springa. Hur mycket jag lyckades med att springa behöver vi dock inte ta.. Jävlar, vilken kass kondition jag har. Men det blev i vilket fall springande/power walk i sisådär 40 minuter. Väl hemma körde jag diverse styrkeövningar i 15-20 minuter och har nu suttit vid datorn en sväng. Väntar nu främst på att pappa ska åka så att jag kan gå ut och ta en cigg (han vet om att jag röker, men jag försöker visa respekt så pass mycket att jag inte röker inför honom), sedan ska jag sätta på kaffe och hoppa in i duschen. Fin morgon. Solen skiner och jag känner mig lite mer positiv idag gentemot vad jag gjorde igår. Jag skrev dock igår, det var skönt. Jag har inte kunnat skriva på ett bra tag så det var onekligen befriande att få ur sig lite kreativitet, eller vad man nu ska kalla det. Förövrigt saknar jag Nicole något så otroligt mycket. Hon är väldigt fin.

Sitter i mitt orange rum och stirrar på skärmen. I min säng ligger en svarthårig skönhet och sover och jag är oerhört kaffesugen. Jag orkar dock inte gå ut och socialisera mig med min äldre syster och hennes kompis så jag avstår en stund till i vilket fall, tills det blir alldeles för outhärdligt. Jag sitter även och funderar över min ekonomi. Juni månad är något så när fixad, i och med att jag får min lön i slutet av maj. I juli har jag dels sparade pengar som jag kan röra mig med och dels pengar som jag får tillbaka på skatten. Men augusti? Jag håller de tummar jag har för att det ska komma upp någon bra lösning på det problemet.

Jag är en väldigt kär tönt, det är något som är säkert. Sådär klyschig och allmänt ostig. Hungrig är jag också.

Nej, jag ska väl ta mig själv i kragen, göra i ordning kaffe och sluta ordbajsa. Annars är det mesta fint just nu, bortsett ifrån ett par saker då, men det är väl det som kallas livet. Puss.