Måndag, 23/5 -11

Ett, två...

Carl Orff's Carmina Burana spelas i mina högtalare. Komposition efter komposition. Jag försökte skriva, men det går inte. Jag kan inte tänka klart. Jag försökte skriva med flytande hand, utan att lägga tanke bakom. Det blev bara oförståeligt babbel. Så jag gav upp. Tristessen äter upp mig inifrån, tankarna tar över för mycket. Eller, inte så mycket tankar, mer som känslor. Fast jag kan inte placera dem. Jag vill skriva dramatiska texter, men jag har skrivit så många sådana. Orden saknas.

Jag tänker på allting som jag vill åstadkomma. Men jag kommer ingen vart. Jag stannar vid tanken. Jag tänkte innan jag skrev nu att jag skulle fortsätta på min bok, men redan där satte det stopp. Jag kanske borde ge det ett försök, det var länge sedan jag skrev. Men jag är fast vid samma punkt som innan, jag kommer inte vidare. Jag känner mig kreativt misslyckad för stunden, och jag avskyr den känslan. Hur länge sedan var det jag skrev en låt? Spelade i ett band? Sjöng ordentligt? Skrev en ordentlig text? Skrev på min bok?

Jag försöker tänka att det inte spelar någon roll. Att jag inte tappar det bara för att jag har en svacka. Men lik förbannat så känns det som om jag inte kommer att kunna komma igång igen när jag är i en sådan här period när det tycks omöjligt att vara kreativ.

Skit samma, jag förstår inte ens varför jag skriver det här. Det kanske känns annorlunda imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback