Söndag, 1/1 -12
Presidenten över soffan. President Ruffsituffstuffs.
Onsdag, 7/12 -11
Jag orkar verkligen inte. Tanken på att vi kanske inte har någonstans att ta vägen om lite drygt tre veckor skrämmer skiten ur mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Har fortfarande inte fått något svar från R. Ovissheten är fruktansvärd, samtidigt som jag bävar inför svaret. Dock skulle det vara bra att veta så att man kan börja jaga lägenheter. Däremot är det fruktansvärt svårt att få en lägenhet på så kort varsel, oavsett om det gäller ett första- eller andrahandskontrakt. Det kommer inte fungera att bo hemma hos mor och hemma hos min fader är vi inte välkomna, i bemärkelsen att bo där. Jag har en stor, obehaglig, kvävande klump i magen som inte vill försvinna. I vanlig ordning pekar jag ut en syndabock. I det här fallet kallas syndabocken för "ÖBO".
Tisdag, 6/12 -11
Det är tur att jag inte har panik eller liknande. Jag kan inte slappna av. Har alldeles för mycket i huvudet. Jag försöker fokusera på plugget, men det är sjukt svårt. Lägenheten har fuckat upp sig. Jag orkar inte gå in på detaljer. Men vi kanske inte har någonstans att bo efter december månad. Jag har tenta på torsdag, så jag måste verkligen (VERKLIGEN!) plugga, men hur ska det gå till? Jag försöker tänka att det inte finns någonting att göra åt det precis nu, denna sekund. Jag måste få svar från R, som vi hyr lägenheten av, först innan jag kan göra någonting. Innan jag vet vad som händer och vad som kommer att hända. Men än dock kan jag inte sluta tänka på det. Har suttit sedan jag vaknade och letat lägenheter, hemsidor till privata fastighetsägare osv. Med det gjort borde jag verkligen försöka plugga. Bortsett från lägenheten så oroar jag mig för pengar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nicole är på jobbet, så mina tankar är fria till att komma och gå som de vill utan någon lugnande röst eller något som distraherar utifrån. Jag orkar inte. Är på helspänn. Känner mig förvirrad och splittrad. Borde återgå till soffan och plugget. Ska försöka göra det. Puss.
Torsdag, 1/12 -11
Jag har ganska mycket på min tallrik just nu och det känns som om jag står ansvarig för att allting ska fixas, att det är mitt ansvar att ordna upp allting. Jovisst, vissa saker ligger på mig, men det känns som om jag står ansvarig för saker som inte enbart jag är inkluderad inom. Det är inte så att andra personer lumpar över allting på mig, men det känns ändå som om det är mitt jobb att ordna upp det. Varför vet jag inte, jag måste lära mig att inte ta på mig för mycket.
Jag har en tenta nästa vecka som jag måste plugga till. Därefter väntar ett uppsatsarbete som kommer ta mycket av min tid. Som grädden på moset har jag också tre kompletteringar som måste göras. Vi har fått erbjudande om en lägenhet som vi antagligen ska tacka ja till, vilket innefattar flytt och allt sådant där inom en månad. Vi har dåligt med pengar. Sedan har vi ytterligare en sak som jag censurerar bort från det här utlägget. Jag känner bara att jag har mycket att tänka på. Det jobbiga är då att jag snarare blir paralyserad än produktiv, vilket bidrar till att jag inte får någonting gjort och således blir än mer stressad.
Nej, jag borde sätta igång med plugget, det gör inte sig självt. Det är bara att tvinga sig på det.
Jag har en tenta nästa vecka som jag måste plugga till. Därefter väntar ett uppsatsarbete som kommer ta mycket av min tid. Som grädden på moset har jag också tre kompletteringar som måste göras. Vi har fått erbjudande om en lägenhet som vi antagligen ska tacka ja till, vilket innefattar flytt och allt sådant där inom en månad. Vi har dåligt med pengar. Sedan har vi ytterligare en sak som jag censurerar bort från det här utlägget. Jag känner bara att jag har mycket att tänka på. Det jobbiga är då att jag snarare blir paralyserad än produktiv, vilket bidrar till att jag inte får någonting gjort och således blir än mer stressad.
Nej, jag borde sätta igång med plugget, det gör inte sig självt. Det är bara att tvinga sig på det.
Tisdag, 13/9 -11
Oh, it is love from the first time I set my eyes upon yours, thinking: "Oh, is it love?". Oh, dear, it's been hardly a moment and you are already missed. There is still a bit of your skin that I've yet to have kissed. Oh, say: "Please do not go". But you know, oh, you know, that I must. Oh, say: "I love you so". But you know, oh, you know, you can trust. We'll be holding hands once again. All our broken plans, I will mend. I will hold you tight, so you know, it is love from the first time I pressed my hand into yours, thinking: "Oh, is it love?". Oh, dear, it's been hardly three days, yet I long to feel your embrace. There are several days yet until I can see your sweet face. Oh, say: "Wouldn't you like to be older and married with me?". Oh, say: "Wouldn't it be nice to know right now that we'll be some day holding hands in the end?". All our broken plans will abend. And I will kiss you soft so you know, it is love from the first time I pressed my lips against yours, thinking: "Oh, is it love?". Oh. Your heart may long for love that is more near. So when I'm gone, these words will be here to ease every fear, and dry up every tear, and make it very clear. I kiss you and I know, it is love from the first time I pressed my lips against yours, thinking: "Oh, is it love?". Oh, it is love from the first time I pressed my lips against yours, thinking: "Oh, is it love?". Oh I kiss you, and I know, it is love from the first time I pressed my lips against yours, thinking: "Oh, is it love?".
Söndag, 11/9 -11
Nu har Nicole åkt till Göteborg. Här hemma finns en omänsklig hög med disk och flera timmars plugg som väntar på mig. Jag ska fixa det, jag ska sätta igång. Jag mest måste förbereda mig mentalt först.
Det är inte helt okej att vara ensam här. Jag tycker inte om att vara ensam. Särskilt inte när man numera konstant har någon som man älskar så otroligt mycket hos sig. Det gör ont att hon inte är här.
Vädret är pissigt. Det är molnigt och det regnar till och från. En riktig höstdag. En grådaskig söndag.
Nej, nu ska jag diska och slå på TV'n så att röster återigen fyller lägenheten. Det känns lite betröstande i vilket fall.
Puss.
Det är inte helt okej att vara ensam här. Jag tycker inte om att vara ensam. Särskilt inte när man numera konstant har någon som man älskar så otroligt mycket hos sig. Det gör ont att hon inte är här.
Vädret är pissigt. Det är molnigt och det regnar till och från. En riktig höstdag. En grådaskig söndag.
Nej, nu ska jag diska och slå på TV'n så att röster återigen fyller lägenheten. Det känns lite betröstande i vilket fall.
Puss.
Torsdag, 8/9 -11
Godmorgon! Kaffe och dator medan en viss annan person (-host host-) ligger och göttar sig (i.e. sover) i sängen. Men dagen känns okej. Ska möta min grupp i skolan klockan elva för att arbeta lite innan föreläsningen som drar igång vid kvart över ett. Det ska vara okej väder idag, jag ska möta Antonia senare och imorgon får vi finbesök från Göteborg! Sophelisoph ska slagga på vår extrasäng i helgen. Mys.
Igår fick jag äntligen min studielitteratur också, så nu har jag kunnat plugga mer. Allting känns fint. Än dock lite stressad över skolan. Och så blev det en del nu på morgonen också, som jag inte räknade med. Men jag får helt enkelt försöka hantera det.
På söndag lämnar sambon mig för Göteborg. Det känns mindre roligt. Hon kommer tillbaka på onsdag igen. Men jag får se det från den ljusa sidan - nu kanske jag får sjukt mycket plugg gjort.
Jag har nu också sprungit omkring och småstädat/plockat. Ambitiös morgon. Och nu ska jag sätta fart här borta. Puss och hej.
Igår fick jag äntligen min studielitteratur också, så nu har jag kunnat plugga mer. Allting känns fint. Än dock lite stressad över skolan. Och så blev det en del nu på morgonen också, som jag inte räknade med. Men jag får helt enkelt försöka hantera det.
På söndag lämnar sambon mig för Göteborg. Det känns mindre roligt. Hon kommer tillbaka på onsdag igen. Men jag får se det från den ljusa sidan - nu kanske jag får sjukt mycket plugg gjort.
Jag har nu också sprungit omkring och småstädat/plockat. Ambitiös morgon. Och nu ska jag sätta fart här borta. Puss och hej.
Måndag, 5/9 -11
Inte pepp på skolan alls idag. Jag sov som ett arsle inatt och jag har fått min mens. Fuck my life. Vill lägga mig under täcket och gå under. Eller få kärlek av min flickvän. Men icke. Hrmpf. Bah. Pffft. Hejdå.
Tisdag, 23/8 -11
Jag är så glad. Jag bara dansar omkring på stolen till vilken musik som än kommer upp på min spellista (just nu: Orson – Bright Idea). Allting löser sig. Allting har löst sig. Det mesta. Nervositeten sitter kvar, men den tunga stenen vid bröstet och paniken har avtagit. Just nu är den borta. Completely. Det känns så bra. Det känns så fantastiskt. Imorgon flyttar Nicole hit och det har löst sig gällande boende. Skolan är jag fortfarande nervös över, men jag orkar inte bry mig om det nu. Just nu vill jag bara insupa ögonblicket av eufori och lycka. Jag har känt oro i stort sett konstant, varje dag, i flera veckor nu. Det är så underbart att för tillfället inte göra det. Puss på er. På Sanita. På världen. På den här dagen. På min fantastiska flickvän.
Söndag, 21/8 -11
Jag dricker kaffe, snusar och känner mig extremt nervös. Har letat lägenheter nu igen på morgonen, hittade dock inga nya att lägga intresseanmälningar på.
Imorgon ska jag ringa ett jobbigt samtal. Om fyra dagar flyttar Nicole hit. Om åtta dagar börjar skolan. Nu börjar det bli allvar. Nu börjar verkligheten. Och jag är nervös för det. För att inte hitta någon lägenhet, för att börja på Universitetet, för krånglet gällande att ta sig in och ut mellan stan och landet. Jag måste skaffa en kalender. Jag ska göra det. Kanske borde fråga mamma om vi kan åka iväg till Marieberg idag så att jag kan köpa grejer till skolstarten. Jag måste också införskaffa all studielitteratur. Det är så mycket småsaker som jag måste göra, och tillsammans blir alla dessa mindre moment någonting stort. Jag ska bara komma ihåg att försöka andas. Jag har så lätt att stressa upp mig över saker och nu är det helt plötsligt väldigt mycket att stressa upp sig för. Och när jag blir uppstressad börjar jag också tänka på saker som jag annars inte lägger fokus på, t.ex. på körkort. Och en del andra saker. Jag måste lära mig att sortera ut, prioritera och känna ett lugn och förväntan inför saker, istället för ångest och oro som jag känner nu. Andas in, andas ut, andas in... Musik kanske?
Jag vill kunna prata med mamma om det här, men hon tycker bara att det är jobbigt. Tror jag i vilket fall. Det brukar kunna vara så.
Jag låter sjukligt pessimistiskt, riktigt så är det dock inte. Jag är nervös och orolig, ja. Men jag är också förväntansfull. Det ska bli roligt. Min största oro ligger faktiskt i att inte få någon lägenhet, vilket jag tycker är en befogad oro. I och med att vi verkligen skulla behöva en lägenhet.
Anyhow - nu ska jag fortsätta dricka kaffe och försöka omvända de negativa känslorna till någonting positivt. Puss.
Imorgon ska jag ringa ett jobbigt samtal. Om fyra dagar flyttar Nicole hit. Om åtta dagar börjar skolan. Nu börjar det bli allvar. Nu börjar verkligheten. Och jag är nervös för det. För att inte hitta någon lägenhet, för att börja på Universitetet, för krånglet gällande att ta sig in och ut mellan stan och landet. Jag måste skaffa en kalender. Jag ska göra det. Kanske borde fråga mamma om vi kan åka iväg till Marieberg idag så att jag kan köpa grejer till skolstarten. Jag måste också införskaffa all studielitteratur. Det är så mycket småsaker som jag måste göra, och tillsammans blir alla dessa mindre moment någonting stort. Jag ska bara komma ihåg att försöka andas. Jag har så lätt att stressa upp mig över saker och nu är det helt plötsligt väldigt mycket att stressa upp sig för. Och när jag blir uppstressad börjar jag också tänka på saker som jag annars inte lägger fokus på, t.ex. på körkort. Och en del andra saker. Jag måste lära mig att sortera ut, prioritera och känna ett lugn och förväntan inför saker, istället för ångest och oro som jag känner nu. Andas in, andas ut, andas in... Musik kanske?
Jag vill kunna prata med mamma om det här, men hon tycker bara att det är jobbigt. Tror jag i vilket fall. Det brukar kunna vara så.
Jag låter sjukligt pessimistiskt, riktigt så är det dock inte. Jag är nervös och orolig, ja. Men jag är också förväntansfull. Det ska bli roligt. Min största oro ligger faktiskt i att inte få någon lägenhet, vilket jag tycker är en befogad oro. I och med att vi verkligen skulla behöva en lägenhet.
Anyhow - nu ska jag fortsätta dricka kaffe och försöka omvända de negativa känslorna till någonting positivt. Puss.
Lördag, 20/8 -11
Universitetet. Studieförsäkran. Aktivering av studentmail. Kurslitteratur. Allt detta är en skog av förändring och således även en förvirrad Erika med ett frågetecken ovanför huvudet. Som i serier, ni vet. I serietidningar då alltså. Och inte finns det någon att fråga heller. Eller, jo, personerna finns, med de är inte inloggade på Facebook och min mor har ockuperat telefonen. HELP ME!
Jag undrar också hur man avaktiverar autogiro-betalningen till Spotify. Det är omöjligt. Jag känner mig nästan lite hatisk gentemot Spotify nu. Pengasugande hycklare är vad de är. Bittert.
I övrigt har jag haft några fantastiska dagar med min flickvän. Hon åkte idag. Nästa gång hon kommer hit, flyttar hon. Det är helt galet. Crazy. Ofattbart. Fantastiskt. Jag är nervös, men det känns väldigt bra. Faktiskt. Ju. Och allting sådant där. Puss. (Jag älskar dig.)
I övrigt dricker jag ett glas vin och försöker reda upp förvirringen och tankarna i mitt huvud. Jag funderar också på att duscha. Snart, snart snart sart. För tillfället svensk reggae i högtalarna och ikväll ska vi äta tacos (!).
På måndag väntar ett jobbigt telefonsamtal. Jag ser inte fram emot det.
Jag har blivit mycket bättre på att inte röka. Och nu orkar jag inte skriva mer. Puss.
Jag undrar också hur man avaktiverar autogiro-betalningen till Spotify. Det är omöjligt. Jag känner mig nästan lite hatisk gentemot Spotify nu. Pengasugande hycklare är vad de är. Bittert.
I övrigt har jag haft några fantastiska dagar med min flickvän. Hon åkte idag. Nästa gång hon kommer hit, flyttar hon. Det är helt galet. Crazy. Ofattbart. Fantastiskt. Jag är nervös, men det känns väldigt bra. Faktiskt. Ju. Och allting sådant där. Puss. (Jag älskar dig.)
I övrigt dricker jag ett glas vin och försöker reda upp förvirringen och tankarna i mitt huvud. Jag funderar också på att duscha. Snart, snart snart sart. För tillfället svensk reggae i högtalarna och ikväll ska vi äta tacos (!).
På måndag väntar ett jobbigt telefonsamtal. Jag ser inte fram emot det.
Jag har blivit mycket bättre på att inte röka. Och nu orkar jag inte skriva mer. Puss.
Måndag, 15/8 -11
Idag planerar jag på att städa, tvätta, handla och färga håret. Sådana där roliga saker. Någonting smått frustrerande är att jag inte kan göra någonting utav det ännu. För att kunna tvätta och färga håret måste jag handla först vilket innebär att mamma måste komma hem. Även för att kunna städa måste mamma komma hem i och med att hundarna kommer att få spunk annars. Just nu känner jag bara att jag vill göra skiten så att jag har det överstökat, men riktigt så enkelt är det alltså inte.
Imorgon får jag så även ett väldigt efterlängtat finbesök av en väldigt efterlängtad göteborgare. Jag måste bara försöka lösa hur vi ska ta oss ut på landet. Mamma och Sten åker nämligen till Sälen imorgon innan Nicole kommer. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det, om jag ska vara helt ärlig. Jag får väl muta pappa eller någonting. Det löser sig alltid, på något vis.
Imorgon får jag så även ett väldigt efterlängtat finbesök av en väldigt efterlängtad göteborgare. Jag måste bara försöka lösa hur vi ska ta oss ut på landet. Mamma och Sten åker nämligen till Sälen imorgon innan Nicole kommer. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det, om jag ska vara helt ärlig. Jag får väl muta pappa eller någonting. Det löser sig alltid, på något vis.
Lördag, 13/8 -11
I'm swimming in the ocean
of pillow case blue.
And I sink so deep in you.
You gonna save me or not?
Could we have a moment?
It feels so real.
I'm picking out a blossom,
I pin it on the wall.
It feels so real.
So real.
I'm giving you a haircut,
walking to the sushi bar,
shopping at the goodwill,
learning how to swing dance.
And I sink so deep in you.
You gonna save me or not?
Could we have a moment?
It feels so real.
I'm picking out a blossom,
I pin it on the wall.
It feels so real.
I'm swimming in the ocean
of pillow case blue.
And I sink so deep in you.
You gonna save me or not?
Could we have a moment?
It feels so real.
I'm picking out a blossom,
I pin it on the wall.
It feels so real.
Lördag, 13/8 -11
Idag: fest hos Lars.
Imorgon: inte den blekaste.
Måndag: inte den blekaste.
Tisdag: Nicole kommer!
En morgon med kaffe, musik och lägenhetsletande. Som mina mornar brukar se ut nu för tiden. Jag är så även lite tankspridd denna morgon. Men jag tror att jag är inne i en period nu där jag är ganska tankspridd överlag. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Jag mest försöker acceptera och släppa visa saker. Sluta haka upp mig på småsaker.
Jag vill ha en skiva med Tegan And Sara. Otippat nog. (Faktiskt, trots att jag är flata). This Buisness of Art. Vill jag ha. Mmh! Kaffe kaffe, åh, jisses. Jag är för trött för sådant här.
Just det! Satt inatt uppe med mina bröder. Utomhus. Vi tittade på meteorregnet. Det var fint, mysigt. Sådana där ögonblick som förgyller allting lite grann.
Onsdag, 10/8 -11
I spilled the ink across the page, trying to spell your name. So I fold it up and I flick it out. Paper aeroplane. It wont fly the seven seas to you, 'cause it didn't leave my room. But it awaits the hands of someone else. The garbage man. Got to say: mmh. Mmh, mmh. So he opens it up and reads it out to all his friends. Amongst the crowd a heart will break and a heart will mend. He walks on home tired from work, the letter falls from his hand. He reaches out only to catch the sky. It's gone with the wind. Got to say: mmh. Mmh, mmh Said I spilled the ink across the land, trying to spell your name. Up and down and there it goes. Paper aeroplane. It hasn't flown the seven seas to you, but it's on it's way. It goes through the hands, then to someone else, to find you girl. Got to say: mmh. Mmh, mmh.
/Angus & Julia Stone - Paper Aeroplane.
Onsdag, 10/8 -11
Idag känns det mesta turbulent och kaotiskt. Jag försöker att inte tänka på det och att känna någonting annat. Men det är svårt. Johan är vresig och avskyr mig idag också. Han är väl trött, eller någonting. Jag vet inte.
Jag borde sysselsätta mig med någonting. Kanske borde fixa det sista i köket. När det slutat regna ska jag gå ut med hundarna. Och så ska jag duscha också. Johan och jag ska så även se på den tredje Lord of the Rings-filmen (The Extended Version). Men utöver det? Jag vet inte. Jag borde kanske ringa någon. Men jag vet inte vem. Vill gå ut och ta en cigg.
På lördag är det fest hos Lars. Det ska bli roligt, jag längtar.
Nej, nu går jag ut med hundarna. En sväng i vilket fall. Jag måste göra någonting.
Jag borde sysselsätta mig med någonting. Kanske borde fixa det sista i köket. När det slutat regna ska jag gå ut med hundarna. Och så ska jag duscha också. Johan och jag ska så även se på den tredje Lord of the Rings-filmen (The Extended Version). Men utöver det? Jag vet inte. Jag borde kanske ringa någon. Men jag vet inte vem. Vill gå ut och ta en cigg.
På lördag är det fest hos Lars. Det ska bli roligt, jag längtar.
Nej, nu går jag ut med hundarna. En sväng i vilket fall. Jag måste göra någonting.
Måndag, 8/8 -11
Biljetter bokade till PJ Harvey i oktober. BILJETTER BOKADE TILL PJ HARVEY I OKTOBER. Fantastiskt. Underbart. Lycka. Tack, Nicole, för att du vill följa med.
Mamma och Sten har åkt nu, de är bortresta med husvagnen till på fredag. Jag och Johan ska vara hundvakter. Just nu lyssnar jag på PJ Harvey (big surprise), dricker kaffe, snusar samt förundras över det skiftande vädret. Johan sitter vid sin dator och spelar. Vi är väldigt sociala.
Annars? Jag vet inte. Lägenhetssökandet (i.e. hysterin) fortsätter. På lördag är det party hos Lars och dessförinnan, på fredag, kommer Sophia till Örebro. Ska försöka träffa henne någonting när hon är här. På måndag kommer Nicole (!) och sedan vet jag inte. Kursstarten närmar sig med skrämmande stormsteg och jag kan bara hoppas på att allting blir som jag vill och förväntar mig. Med kursstart närmar sig också dagen då Nicole flyttar in. Det ska bli fantastiskt. Men i och med det ökar också paniken inför att hitta en lägenhet. Men, det löser sig. På något vis.
Jag klippte mig själv i förrgår. Det blev okej, faktiskt. Ganska bra nu när jag har vant mig. Ska på tal om det också klippa min bror under dagarna som vi är här ute. Jag borde börja ta betalt. Hehe.
Nu börjar mitt liv, med betoning på "mitt". Det skrämmer mig något, men jag tar tjuren vid hornen och har ändå en pirrande förväntan i maggropen. Det kommer att gå bra. Det kommer att bli bra. Så länge jag inte freakar ut som jag har en tendens till att göra inför minsta lilla som är nytt för mig. Men jag har varit med om värre. Jag låter det gå som ett mantra i mitt huvud.
Nej, om man ska koka upp lite mer kaffe och sedan göra i ordning lite mat kanske. Puss.
Söndag, 7/8 -11
Nicole. Om jag kunde beskriva för dig vad jag verkligen kände skulle jag göra det. Jag vill kunna göra det nu, ikväll, men du är inte här. Det är så mycket enklare att visa saker som man inte kan klä i ord. Du gör mig lycklig. Och du är allting jag vill ha, det enda jag vill ha. Allting med dig. Det finns inte en del av dig som jag inte älskar, av hela mitt hjärta och med varje hjärtslag, varje andetag. Glöm aldrig hur mycket du betyder för mig. Du är så vacker.
Torsdag, 4/8 -11
Jag oroar mig fortfarande, men jag försöker att inte tänka på det. Det är en fin dag idag och jag har haft några fina dagar tidigare i veckan. Umgänge med vänner och med bror, glass, öl, bio, parkhäng, pubhäng och allmänt fina saker som förgyller ens dagar. Idag ska jag iväg till Sofia och Mana för att kika skräckfilm med de två och Bennie. Det ska bli riktigt schysst faktiskt. Häromdagen införskaffade jag mig också ett nytt linne och en ny tisha. Linnet är välbehövt då det är tunt och värmen är kvävande intensiv i stort sett varje dag nu.
Om några veckor blir det allvar. Då kommer mitt liv drastiskt att förändras. Jag försöker att förbereda mig mentalt för det. Dels Universitet, förhoppningsvis snart en flytt, och... Better make it official. Jag har den turen och lyckan i mitt liv att min fantastiska flickvän Nicole ska flytta hit. Flytta hit och flytta ihop med mig och min bror. Och jag hade inte kunnat vara lyckligare för det. Nicole - jag älskar dig.
All the stars up in the sky and the leaves in the trees.
All the broken bits that make you jump up and grassy bits in between.
All the matter in the world is how much I like you.
Right, birds can fly so high and they can shit on your head.
Yeah, they can almost fly into your eye and make you feel so scared.
But when you look at them, and you see that they're beautiful,
that's how I feel about you.
Om några veckor blir det allvar. Då kommer mitt liv drastiskt att förändras. Jag försöker att förbereda mig mentalt för det. Dels Universitet, förhoppningsvis snart en flytt, och... Better make it official. Jag har den turen och lyckan i mitt liv att min fantastiska flickvän Nicole ska flytta hit. Flytta hit och flytta ihop med mig och min bror. Och jag hade inte kunnat vara lyckligare för det. Nicole - jag älskar dig.
All the stars up in the sky and the leaves in the trees.
All the broken bits that make you jump up and grassy bits in between.
All the matter in the world is how much I like you.
Right, birds can fly so high and they can shit on your head.
Yeah, they can almost fly into your eye and make you feel so scared.
But when you look at them, and you see that they're beautiful,
that's how I feel about you.
Måndag, 1/8 -11
Jag borde inte ha panik. Jag ska inte få panik. Jag borde andas och känna mig lugn och tillfreds. Men dessvärre är ju så inte fallet. Jag är uppriktigt sagt ett nervsammanbrott pga tankar kring framtiden och hösten. Eller, ja, framtid och höst.. Det är en månad kvar. En månad till kursstart. Tre veckor tills vi egentligen skulle behöva ha en lägenhet. Vi har ingen lägenhet. Jag har aldrig pluggat på Universitet. Jag oroar mig för tid, för pengar, för utrymme, för nya människor, för nya miljöer, för plugg. Var ska vi ta vägen? Vi kan inte bo hemma hos min mamma förevigt. Tänk om vi inte får någon lägenhet? Det är så illa så att jag drömde om det inatt. Jag drömde om lägenhetssökande. Det här tar kål på mig. Och det som är mest frustrerande är att det känns som om jag är den enda som direkt engagerar mig. Jag måste prata med pappa. Se om han kan prata med någon av sina kontakter. Lägga in ett gott ord. Det hände också i min dröm.
Just nu försöker jag stoppa mig själv ifrån att lipa. Det låter patetiskt och som en överreaktion, och det är mycket möjligt att det är just det. Men så är fallet. Just nu försöker jag mest bara hålla mig fokuserad. Tar en snus och försöker att lugna ner mig. Jag borde kanske försöka fokusera på någonting annat. Färga håret kanske. Jag funderade på att läsa, men jag insåg att jag inte kommer kunna fokusera på boken. Eller om jag borde ringa någon, prata med någon, ventilera tankar. Jag kan inte prata med mamma. Hon tycker att det är jobbigt när jag pratar bekymmer då hon har eget att tänka på. Jag förstår henne. Det kommer snart valpköpare hit, hon är lite nervös inför det. Nu har hon åkt iväg för att möta upp dem. Jag vill att Nicole ska vakna, jag vill prata med henne. Jag brukar bli lugn då. Tills dess ska jag sätta mig utomhus tror jag. Eller, ja, tills mamma kommer hem igen.
Just nu försöker jag stoppa mig själv ifrån att lipa. Det låter patetiskt och som en överreaktion, och det är mycket möjligt att det är just det. Men så är fallet. Just nu försöker jag mest bara hålla mig fokuserad. Tar en snus och försöker att lugna ner mig. Jag borde kanske försöka fokusera på någonting annat. Färga håret kanske. Jag funderade på att läsa, men jag insåg att jag inte kommer kunna fokusera på boken. Eller om jag borde ringa någon, prata med någon, ventilera tankar. Jag kan inte prata med mamma. Hon tycker att det är jobbigt när jag pratar bekymmer då hon har eget att tänka på. Jag förstår henne. Det kommer snart valpköpare hit, hon är lite nervös inför det. Nu har hon åkt iväg för att möta upp dem. Jag vill att Nicole ska vakna, jag vill prata med henne. Jag brukar bli lugn då. Tills dess ska jag sätta mig utomhus tror jag. Eller, ja, tills mamma kommer hem igen.