Måndag, 23/5 -11
Lyssnar på Brunchrapporten i P3, skrattar åt prat om den uteblivna domedagen och väntar på att världens bästa Lars ska komma förbi. Vi ska bege oss upp på stan i blåsten, titta på mobil åt honom och äta mat. Eller, Lars ska äta mat. Jag har inga pengar och har redan ätit hemma. Jag var glad när jag vaknade, sedan blev jag less, sedan blev jag glad för att jag skulle träffa min storebror, sedan blev jag bitter för att det blev inställt och nu känner jag mig aspepp för att jag ska få träffa Lars. Jag tycker om mina humörsvängningar (jokes). Jag tror att det är för att jag nu saknar rutiner. Jag blir tokig av att bara glida omkring. Jag har förövrigt en sådan här skön träningsvärk idag, och nu är jag helt seriös. Jag tycker om träningsvärk. Så länge man fortfarande kan röra sig vill säga, inte när det är så intensivt att man inte kan ta sig upp från sittande ställning eller lyfta ett glas med vatten. Men annars.
Solen skiner idag också. Om det inte hade blåst hade det varit perfekt väder. Jag vill fortfarande åka ifrån Örebro, jag står fast vid det uttalandet från igår. Jag tror att det har att göra med att om jag bara ska glida omkring så måste jag vara ledig på riktigt, inte vara i min hemstad, vara iväg någonstans och njuta av mitt rutinlösa liv. Komma bort ifrån alla kritiska ögon och förmanande blickar.
Solen skiner idag också. Om det inte hade blåst hade det varit perfekt väder. Jag vill fortfarande åka ifrån Örebro, jag står fast vid det uttalandet från igår. Jag tror att det har att göra med att om jag bara ska glida omkring så måste jag vara ledig på riktigt, inte vara i min hemstad, vara iväg någonstans och njuta av mitt rutinlösa liv. Komma bort ifrån alla kritiska ögon och förmanande blickar.
Kommentarer
Trackback