- "Though this feeling I can't change"

Dricker mitt morgonkaffe till tonerna av Carl Orff och W. A. Mozart. Jag funderar på att byta musik... Snart... Jag ska bara lyssna klart på denna först.

Om en timme ska jag börja gå till bussen som ska ta mig till stationen där jag ska möta upp en kort göteborgare. Det ska bli mysigt. Jag hade tänkt vara duktig nu på morgonen, gå upp tidigt och grejer, träna, städa lite, fixa. Istället gick jag upp 1 ½ timme senare än den tid jag hade tänkt och har bara suttit med musik och kaffe. Läst lite poesi. Mailat min chef och fyllt i mina papper från gårdagens lektioner. Men annars har jag bara suttit här. Men det är ganska fint ändå. Väldigt fint, faktiskt.

Jag hade tänkt att försöka hinna dra av lite av håret innan jag ska iväg. Jag ska sätta igång med allting så fort jag har druckit upp mitt kaffe. Även fast jag borde sätta igång precis just nu, eller helst för en halvtimme sedan.

Nej, nu skärper vi oss och sätter igång istället. Ett, två, tre.

Jag ska försöka sluta vara arg. Dock förstår jag inte varför det alltid är jag som ska släppa saker och ting. Varför är det alltid jag som ska ta skit? Och så fort jag yttrar min åsikt är det fel utav mig. Så fort din åsikt nämns är det rätt, som om du aldrig kan ha fel. Hur skulle du? Du är ju perfekt. I din bok iallafall. Idiot.

Okej, nu ska jag sluta bittra. Hade en fin dag igår inkluderande häng med Antonia, ett kort arbetspass och sedan mys med Kristin. Det tycker vi om. Idag ska jag kanske träna (om jag orkar) och sedan ska jag iväg för att träffa Sofia och Mana. Det ska bli jättetrevligt, verkligen. Det var alltför länge sedan jag träffade dem. Imorgon: alternativt klippa älskade storebror och alternativt träffa William. Måndag: jobbfix. Det är i stort sett det jag vet nu. Resten av nästa vecka fortgår väl som vanligt. Förhoppningsvis kan jag kidnappa Emma för sällskap någon dag och detsamma med Antonia. Att kidnappa folk is the shit.

Träna eller att inte träna? Hrmpf. Jag orkar inte. Men jag borde. Jag får bestämma mig snart. Jag måste hålla mig ifrån det till klockan ett i vilket fall då jag ska agera personlig väckarklocka. Till dess blir det Maskinen och diverse annan hetsig musik. Mindless Self Indulgence, till exempel. Eller Le Tigre. Få ur lite irritation. Och, ojoj, var det bitterhet vi hörde där igen? Sluta.

Jag saknar min mor. Jag vill åka dit. Jag ska försöka arrangera så att jag kan vara där nästa vecka, trots mitt jobb. Se när hon har praktik osv, om några tider stämmer överens. Inte för att jag tror det, men det är ju alltid värt ett försök.

Jag skulle vilja se Gaygalan ikväll. Vi får se om jag är hemma innan det börjar och om inte annat att jag försöker övertala Sofia och Mana att se det med mig, haha. Intressant att se huruvida den planen fungerar eller ej.

Jag måste få ordning på mitt liv alltså. Jag får ta en heldag till att fixa det. Och med att "få ordning på mitt liv" menar jag utbildning, jobb, budget och att försöka få ut ett förskott på lönen. Det är min befintliga lista och just nu tycker jag att den räcker gott och väl...

Nej, nu ska jag väl försöka göra något vettigt innan jag ringer Nicole.

Den här morgonen ser väl i stort sett ut såsom mina mornar brukar se ut. Jag har mitt kaffe, jag har min musik, mina mjukisbyxor med texten "lotto" på, mitt alldeles för stora WESC-linne och min myströja. Paus.

Idag ska jag försöka ta tag i allting som jag pratade om igår. Och för er som inte läste gårdagens inlägg: utbildningsval, jobbsökande, städning, tvättning och träning. Plus jobb på det. Och om vi ska vara realistiska så kommer jag antagligen ta tag i: utbildningsval, tvättning och träning. Och jobbet då, självfallet.

Jag lyssnar nu på Franz Ferdinand. Det var alldeles för länge sedan. Jag blir alltid så jävla glad av deras musik. Så jag hoppas på att det ska lyfta upp mitt morgonhumör en smula.

Idag börjar jag inte jobbet förrän klockan sex, vilket är ganska skönt. Detta innebär då alltså mycket tid under dagen. Just för tillfället är jag inte överdrivet pepp på träning, men det gäller bara att komma igång.. Hur jag nu ska lyckas med det. Men en sak i sänder: kaffet först. Som jag för övrigt ska hämta mer utav nu.

Jag saknar så ofattbart många personer just nu. Det känns liksom lite som om flera relationer sipprar mellan mina fingrar och försvinner på något vis. Jag tänker inte nämna några namn. Men det känns tufft. För jag vet inte riktigt var detta kommer ifrån heller. Men detta är ju också jag i ett nötskal - Erika Nojan Olsson. Ett, två, tre: stopp.

Och jag är faktiskt inte nere idag, även om det kanske uppfattats som så nu i inlägget. Jag är mest bara morgontrött och tankspridd. Men det börjar bli bättre nu. Är inne på min andra gigantiska kopp med kaffe, så det börjar arta sig. Studsar omkring lite på stolen till en spellista jag slängde ihop lite snabbt nu, innefattande Franz Ferdinand, Arctic Monkeys, Kaizers Orchestra och Mando Diao. Och slogs nu av att av de fyra nämnda har jag sett två utav dem live. Där ser man.

Nej, om man ska skärpa till sig kanske.. Dricka upp kaffet och sedan börja träna (ouf).
- HEY, HO, LET'S GO!



Och, Elsa: jag såg nu när jag skulle skriva in datumet att det är den sjuttonde idag <3

Sitter med kaffe och tittar ut på kylan utanför. Lyssnar på soundtracket från 127 Hours som jag och brorsan såg igår - helt fantastisk film! Jag älskar den. Utav hela mitt hjärta. Och soundtracket är riktigt bra det också.

Jag tänker att imorgon ska jag ta tag i mitt liv. Imorgon gäller det. Och då kanske några få undrar vad mer specifikt det är jag syftar på. Jag syftar nu i första hand på vad jag ska göra med mitt liv om vi tänker våren och framåt. Terminen är nämligen slut på Medborgarskolan i april. Därefter är det ett enda stort frågetecken. Eller, inte helt kanske, jag vet ju vad jag vill göra på ett ungefär. Jag vill plugga till hösten och få en ordentlig utbildning. Dock vet jag inte vilken utbildning jag ska söka, eller var jag ska söka den. Jag måste också fixa mig ett jobb till sommaren (ouf). Det finns ingenting värre än att söka jobb. Förlåt mig, men det är bara sanningen. Jag håller alla tummar som jag har och hoppas på att det finns en öppen plats på min faders jobb i år igen. Jag trivs så bra där.

Så, för att sammanfatta det hela lite fint: jag måste kolla upp utbildningar och söka dessa, plus leta jobb till sommaren. Och det är då detta jag ska ta mig an att göra imorgon. Imorgon hade jag också tänkt tvätta, städa, packa upp väskan och träna. Plus att jag jobbar. Är det någon annan än jag som känner att min planering kommer spricka någonstans? Okej. Så om vi ska vara realistiska. Det är nog mest möjligt att jag skjuter upp städningen. Tvätt, väska och träning kommer jag nog kunna ta mig an. Risken finns dock att jag skjuter upp jobbsökande. Jisses. Jag måste skaffa mig lite mer självdisciplin.

Och om det är någon som inte har förstått det än så längtar jag efter sommaren. Grovt. Nu ska jag dock hämta mer kaffe och se över hur lektionerna ska se ut idag.

Ge mig sommar, värme, lycka, oproblematisk tillvaro och allmän lättja. Kärlek, vänner, familj. Allting det där som vi så enkelt tar för givet när det ges till oss. Och varje problemfylld, kall vinter tänker vi: "detta år ska jag verkligen uppskatta sommaren". Och än dock tar vi den för givet, återigen. Men är det inte det som är lite av charmen också? Jag tänker nu som så många år tidigare: "detta år ska jag verkligen uppskatta sommaren" - kom och omslut mig.

Idag väntar först tillvaknande med kaffe, sedan dusch, fix och jobb. Jag ska orka städa och tvätta också. Packa upp väskan. Fixa inför jobb i veckan. Jag ska bara andas lite först. Och ett, två, tre...

Att det ska vara så svårt att andas normalt vissa mornar.

Är det inte underbart när man vaknar på relativt bra humör, så bra humör så att man tittar ut, ser snöstormen och tänker: "Fan. Men okej, det är lugnt ändå.", tar sig upp ur sängen och därifrån bara raseras allting totalt? Då kan man fråga sig: "Vad är det som skulle kunna få Erika så irriterad en morgon?". Dock har den frågan väldigt många svar då jag är extremt, sjukligt, onaturligt lättretlig på morgonen, men just denna morgon var det denna kombination:



1. Det är snöstorm ute. (Ja, den kom faktiskt med på listan ändå).

2. Bror glömde min Mp3 och filmer som han skulle ta med in till stan.

3. Ringer min mor som inte vill åka in till stan men föreslår att jag och Johan åker ut med fars bil.

4. Säger detta till bror som säger att han inte vill, varpå jag säger till honom att han då får prata med mor om det, och han säger "javisst!" innan han tar över telefonen från mig.

5. Bror pratar klart med mor och kommer till mitt rum. Det visar sig då att han inte alls har frågat henne hur vi ska lösa situationen. Varpå jag blir ännu mer irriterad, tar telefonen och ringer till min mor.

6. Bror snäser ifrån och säger att jag behöver inte vara så jävla irriterad bara för att han glömde grejerna (vilket han förvisso har rätt i) och meddelar samtidigt att han inte vill låna ut filmerna för att han "vill få tillbaka dem" (och här blir jag skitsur).

7. Ringer mor, beklagar mig, hon ska försöka lösa det och höra av sig senare.

8. Går upp, pratar med bror som snäser av mig.

9. Går ner, skriver till honom på MSN efter en stund och ber om ursäkt för att jag flippade över. Varpå den kaxiga jäveln inte godtar min ursäkt utan bara fortsätter att hacka på mig och är allmänt nonchalant, dryg och dum i huvudet.



Och det är ungefär där jag befinner mig just nu. Med irritationen så högt upp i halsen så att det känns som om den ska kväva mig. Och om någon tycker att jag är töntig, så tyck det då. För uppenbarligen känner ni inte mig om ni inte vet hur jag fungerar på morgonen.

Nej, nu ska jag hämta mer kaffe, försöka andas och sluta hata hela världen. Och sen ska jag stressa vidare i och med att hela min tidsplanering har spruckit. Intensiv och hetsig elektro? Ja tack.



Fotnot: Jag är i desperat behov av min Mp3 då min iPod gick sönder sist jag var ute och reste. Med tanke på snöstormen lär det heller inte ta endast tre timmar att åka till Göteborg.

Ni som kommer att ha kontakt med mig idag kommer nog inte att uppskatta det. Utfärdar nu en officiell varning. Det bådar inte gott att jag knappt har sovit någonting inatt och när jag väl har sovit har jag drömt mardrömmar (bortsett från den fantastiska drömmen jag hade om fussi, det var underbart). Ett exempel på dessa mardrömmar var när jag var så förblindad av ilska att jag började puckla på en pojke på kanske tolv år. Det var hemskt. Verkligen.

När jag sedan vaknade och tittade ut genom fönstret, var det första som mötte min blick: snöstorm. Vilket fick mig att vilja gräva ner mig i ett hål någonstans. Vad hände med vårsolen som hälsade så glatt för bara någon dag sedan?

Jag har i vilket fall mitt kaffe och om en stund ska jag åka hem till Antonia. Efter det blir det att åka till jobbet där jag ska ha två grupper som jag hade även förra terminen, så det är alltid roligt att träffa dem. Sedan hem, fixa med tvätten och fixa lite med jobb, kanske börja packa lite grann. Och imorgon blir det jobbfix, packning, jobb och sedan direkt till Göteborg. Jag får försöka att tänka positivt.

Jag behöver kärlek idag.

Det finns fortfarande biljetter kvar till Skunk Anansie's konsert i Stockholm, vilket är som ett rått skratt i ansiktet. Ni kan omöjligt vara medvetna om hur gärna jag vill gå. Det är hemskt, förjävligt, att jag jobbar den dagen. Vilka idioter sätter egentligen konserter på en tisdag? Det liksom smärtar lite att jag inte kommer kunna se dem. Och just faktumet att detta kanske är den enda chansen jag har att se dem spela. Någonsin. Jävla jobb.

Så, idag då. Nummer ett är att dricka upp mitt kaffe och här kommer direkt en avstickare från vad jag tänkte skriva! Jag måste nämligen informera er om att jag har en ny favorit inom Gevalia-familjen. Gevalia India Malabar Mörkrost. Helt gudomligt. Okej, så nu går vi vidare; idag. Jag ska alltså dricka upp detta fantastiska (!) kaffe, sedan ska jag fixa mig och allt sådant där. Sedan blir det jobb, hem, äta, förbereda inför jobb imorgon och sen sova. Är det någon som ser ett mönster med mina dagar mån tro?

Jag har för övrigt börjat få ont i halsen och har huvudvärk i stort sett konstant. Det sistnämnda är verkligen konstigt då jag aldrig brukar ha huvudvärk, bortsett från ett resultat av bristande intag av koffein och nikotin, vilket jag inte lider av just nu. Den enda återstående förklaringen ligger då i något så enkelt som: jag börjar bli sjuk. Dock ignorerar jag helt detta och förnekar det in i det sista, för jag har verkligen inte tiden till att bli sjuk. Punkt slut.

Idag är en vanlig dag. Från och med nu: laga mat, äta, fixa mig, träffa Antonia, jobba, hem från jobbet, träna, duscha, äta, förbereda inför jobbet imorgon... Idag är en helt vanlig dag. Fast ändå inte. Jag försöker censurera, förtränga, förneka, stänga ner, stänga av, stänga in - men det går inte längre. Det har blivit svårare. Vad hände? Jag som var expert på att inte känna. Eller, jag låtsades vara expert på att inte känna. Och jag trodde på mig själv i det avseendet. Men det gör jag inte längre. Detta kommer att bli en lång dag.

Jag har börjat få tillbaka mina obehagliga drömmar igen. Inatt drömde jag att toppen av mitt lillfinger "gick av", i brist på bättre formulering. Det var som ett öppet benbrott. Då tog någon tag i benet som stack ut och drog till så att hela mitt lillfinger fläktes upp innan personen i fråga knäckte av hela benet. Det var mysigt.

Jag ska snart iväg till jobbet, jobba i 45 minuter (nästintill skrattretande) och sedan ska jag tillbaka hem. Träna kanske, äta någonting och därefter är min dag väldigt oplanerad. Det kommer antagligen sluta med att jag sitter med vin i min ensamhet (och det där lät mer tragiskt än vad som var meningen, det ska vara sagt utan melankolisk undermening). Efter närmare eftertanke så kanske jag ska höra av mig till Malin, se om hon vill träffas.. Jag ska nog göra det.

Imorgon ska jag alternativt träffa Emma om det inte är så att hon är alldeles för förstörd efter sin utekväll. I övrigt står helgen obokad. Nu kanske någon undrar hur detta kommer sig. Anledningen till detta ligger i att jag egentligen skulle åka och besöka Sam under helgen, men dessvärre blev detta uppskjutet till senare tillfälle. Så om någon vill träffas och fylla upp min helg lite mer är det bara att höra av sig.

Det är nu 40 minuter till bussen går. Hur underhåller man sig till dess? Jag avskyr att vänta, det är något av det mest enerverande någonsin. Och jag har ont i magen. Ja, om ni inte har förstått det så är det hemskt synd om mig idag, i vilket fall i mitt huvud. Faktiskt. Hrmpf.

Nej, nu börjar jag ordbajsa igen, så jag stoppar mig själv innan det går för långt.