Söndag, 6/2 -11
En och samma låt på repeat.
Jag dricker kaffe och funderar lite för mycket. Men vi lämnar det. Idag ska jag försöka ta tag i allting som jag skjutit upp de senaste dagarna. Detta inkluderar träning, tvättning, städning och fix inför jobbet nästa vecka. Jag är inte alltför pepp. Jag har knappt några cigg kvar heller, två stycken mer exakt, och har inga pengar alls till att köpa nya. Så jag kommer nog tvingas till att sluta. Igen. Däremot tror jag att jag imorgon kommer komma på en för stunden utomordentlig ursäkt till att köpa ett till paket, för ni förstår; en rökare hittar alltid på något sätt pengar till ytterligare ett paket, oavsett om personen i fråga inte har en krona till övers. Varifrån dessa pengar ständigt kommer, är och förblir ett mysterium.
Förhoppningsvis kommer den här underliggande förbittringen och ilskan vara en bra motivationskälla när jag ska träna idag. Det är fint att man kan få ut något positivt ur det. I övrigt är inte riktigt den här känslan fullt lika uppskattad. Helst skulle jag vilja gräva ner mig någonstans.
Och just nu skiter jag fullständigt i att jag faktiskt yttrar riktiga känslor i det här inlägget. De som störs av det behöver inte läsa. Jag är trött på att censurera för stunden. Och jag är trött på det här jävla spelet. Och jag är trött på att jag alltid följer i samma fotspår som jag en gång stakat ut, som om jag går runt i cirklar. Jag är så jävla trött på mig själv. Och där sätter vi stopp. På riktigt.
Kärlek finFuss! Träna säger du, kan du peppa mig till det med? Jag är för lat och på det sättet kommer aldrig magrutor (jag vill dock tro att motionen man får av att resa sig ur sängen varje morgon dock bidrar en del).