- "Though this feeling I can't change"

Nu måste jag försöka komma igång med allting igen. Käka bra, börja röra på mig. Mjäk, jag hatar när jag har såna här dagar. Fan. Jaja, jag ska försöka ta't lugnt idag i vilket fall. Försöka stärka mig själv.
Jag blir så trött på hur jag håller på. Att jag inte bara, kan acceptera mig själv som jag är? Men nejdå, jag ska lyssna på alla ideal. Jag ska försöka ändra mig till det sättet som det är "meningen" att man ska vara. Eller, rättare sagt, mening att man ska se ut. Vafan, hatar att jag ska vara så osäker och svag.
Jag skulle vilja vara stark, säker på mig själv, ha den där självkänslan som det är meningen att man ska ha. Vad har jag egentligen att klaga på?
Jag är ju inte "tjock", det vet jag själv. Men ändå så är jag inte smal nog? Or what?
Jag sjunger inte dåligt, men ändå så skäms jag när det inte blir exakt som jag vill?
Jag är inte allmänt dum i huvudet, men ändå så måste jag tänka innan jag säger något alls? "Hur kommer dom reagera på det här?"
Är det bara en vilja att bli bättre, att förbättras som person, sångerska och allt sånt, eller är det ren osäkerhet?
Det är nog lite av varje skulle jag kunna tro.. Men jag har en svaghet i allt det här - ibland så bara blir jag avis på alla andra. Och istället för att försöka bli bättre själv och få den där målmedvetenheten, så sjunker jag bara lägre och får såna där patetiska, störande tankar.
"Fan, jag är så jävla äcklig och dålig"
"Varför tänker jag att jag är äcklig och dålig, är jag så jäkla patetisk?!"
"Varför kan jag inte bara sluta tänka som om jag vore dum i huvudet, varför måste jag vara så FEL?".
Jag hatar all dubbelmoral i dom här tankarna. Jag tänker idiotiska tankar. Sen blir jag förbannad på mig själv för att jag tänker som jag gör, så tycker jag att jag är ännu mer dum i huvudet.
KAN DET INTE FINNAS NÅGON BALANS NÅGONSTANS?
Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd.. Egentligen har mitt dåliga självförtroende ingenting att göra med mitt utseende, eller vad det nu kan vara jag klagar över. Jag kommer alltid tycka jag är för mycket si, och för lite så. Nej, den dåliga självkänslan grundar sig i något annat.. Jag måste bara komma fram till vad.
När jag sen bearbetat det problemet så kanske jag kan börja bygga upp allting annat, som t.ex självförtroendet. Jag vet bara inte hur, inte riktigt än iallafall..

Ibland så känns det liksom som om allting tar stopp. Eller, hur ska jag förklara? Det bara, försvinner allting typ. Just nu vill jag att min syster ska komma hem. Jag vill ta en promenad upp på stan (om det inte regnar?) och hyra en bra film. Så hoppas jag även på ett möte på vägen, isf. Mitt humör är verkligen på konstigt sväng-humör idag. Ena sekunden nere, andra så uppe och pepp som man skulle kunna bli. Just nu lider jag av det sistnämnda. JAG VILL SJUNGA. Jag ska nog till och med gör det, tror jag?
Igår i replokalen så övade jag ju, och Sussi kom in för att hjälpa mig (jag bad henne lite snällt).
Jag sjöng, det gick inget vidare. Vi testade lite grejer, lyssnade på cd, testade lite till.. Och så helt plötsligt, bara från ingenstans, så gick det! Jag kunde sjunga på det sättet jag kämpat för så länge. Sure sure, har fortfarande en lång väg att gå, men det kändes bra att jag nu visste hur jag skulle göra. Mm, really nice.
Maaah, orkar inte sitta här längre. Är för pepp! Skriver vidare senare, eller någon annan dag..
GOODBYE.

Idag var mycket bättre än vad jag väntat mig den vara. Med tanke på mitt humör igår kväll trodde jag verkligen inte på denna vändning.
Hela dagen började väl rätt segt.. Trött och massa sånt. Sedan fick jag sms av en speciell person, och jag blev genast gladare. Sedan, efter skolan, blev det fika och franskapluggande med Anna på cafét Coffee And Dance Connection (mitt nya favoritfik!). Mycket pratande också, riktigt trevligt. Det enda som skulle kunnat bli bättre idag var om man stötte på Jenny, men man får hoppas på att detta händer någon annan gång, helt enkelt.
Just för tillfället så har jag gott samvete pga att jag faktiskt PLUGGAT idag (är väldigt slö med det annars..), och lyssnar även på skivan jag fick av girlsen när dom kom hem till mig i helgen: Alanis Morissette - Under Rug Swept. HUR KAN NÅGON VARA SÅ BRA? Måste införskaffa resten av skivorna känner jag.. Äger ju bara denna och en till.. Hm.
Pratade riktigt ut med Anna idag, och det kändes som om hon förstod också. Härligt med en sådan vän.. Började också prata om detta med att analysera mig själv - och komma fram till mina mer negativa sidor osv. Måste försöka ordna upp med "mitt inre", och grunden till allting som jag känner. Kanske kan jag börja må bättre först då?
"Varför har jag så dåligt självförtroende? Vad grundar det i?"
"Vem är jag?"
"Vad tycker jag?"
Och andra djupa frågor. -bah-, djupa och djupa, men som sagt: först då kanske jag kan börja komma underfund med vem jag egentligen är.
Hur kan en trevlig människa, prat, skratt, en bra skiva och en latte grunda i en så najs sinnesstämning?
Detta får bli dagens stora fråga. Moha.