Osäkerhet.
Nu måste jag försöka komma igång med allting igen. Käka bra, börja röra på mig. Mjäk, jag hatar när jag har såna här dagar. Fan. Jaja, jag ska försöka ta't lugnt idag i vilket fall. Försöka stärka mig själv.
Jag blir så trött på hur jag håller på. Att jag inte bara, kan acceptera mig själv som jag är? Men nejdå, jag ska lyssna på alla ideal. Jag ska försöka ändra mig till det sättet som det är "meningen" att man ska vara. Eller, rättare sagt, mening att man ska se ut. Vafan, hatar att jag ska vara så osäker och svag.
Jag skulle vilja vara stark, säker på mig själv, ha den där självkänslan som det är meningen att man ska ha. Vad har jag egentligen att klaga på?
Jag är ju inte "tjock", det vet jag själv. Men ändå så är jag inte smal nog? Or what?
Jag sjunger inte dåligt, men ändå så skäms jag när det inte blir exakt som jag vill?
Jag är inte allmänt dum i huvudet, men ändå så måste jag tänka innan jag säger något alls? "Hur kommer dom reagera på det här?"
Är det bara en vilja att bli bättre, att förbättras som person, sångerska och allt sånt, eller är det ren osäkerhet?
Det är nog lite av varje skulle jag kunna tro.. Men jag har en svaghet i allt det här - ibland så bara blir jag avis på alla andra. Och istället för att försöka bli bättre själv och få den där målmedvetenheten, så sjunker jag bara lägre och får såna där patetiska, störande tankar.
"Fan, jag är så jävla äcklig och dålig"
"Varför tänker jag att jag är äcklig och dålig, är jag så jäkla patetisk?!"
"Varför kan jag inte bara sluta tänka som om jag vore dum i huvudet, varför måste jag vara så FEL?".
Jag hatar all dubbelmoral i dom här tankarna. Jag tänker idiotiska tankar. Sen blir jag förbannad på mig själv för att jag tänker som jag gör, så tycker jag att jag är ännu mer dum i huvudet.
KAN DET INTE FINNAS NÅGON BALANS NÅGONSTANS?
Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd.. Egentligen har mitt dåliga självförtroende ingenting att göra med mitt utseende, eller vad det nu kan vara jag klagar över. Jag kommer alltid tycka jag är för mycket si, och för lite så. Nej, den dåliga självkänslan grundar sig i något annat.. Jag måste bara komma fram till vad.
När jag sen bearbetat det problemet så kanske jag kan börja bygga upp allting annat, som t.ex självförtroendet. Jag vet bara inte hur, inte riktigt än iallafall..
Jag blir så trött på hur jag håller på. Att jag inte bara, kan acceptera mig själv som jag är? Men nejdå, jag ska lyssna på alla ideal. Jag ska försöka ändra mig till det sättet som det är "meningen" att man ska vara. Eller, rättare sagt, mening att man ska se ut. Vafan, hatar att jag ska vara så osäker och svag.
Jag skulle vilja vara stark, säker på mig själv, ha den där självkänslan som det är meningen att man ska ha. Vad har jag egentligen att klaga på?
Jag är ju inte "tjock", det vet jag själv. Men ändå så är jag inte smal nog? Or what?
Jag sjunger inte dåligt, men ändå så skäms jag när det inte blir exakt som jag vill?
Jag är inte allmänt dum i huvudet, men ändå så måste jag tänka innan jag säger något alls? "Hur kommer dom reagera på det här?"
Är det bara en vilja att bli bättre, att förbättras som person, sångerska och allt sånt, eller är det ren osäkerhet?
Det är nog lite av varje skulle jag kunna tro.. Men jag har en svaghet i allt det här - ibland så bara blir jag avis på alla andra. Och istället för att försöka bli bättre själv och få den där målmedvetenheten, så sjunker jag bara lägre och får såna där patetiska, störande tankar.
"Fan, jag är så jävla äcklig och dålig"
"Varför tänker jag att jag är äcklig och dålig, är jag så jäkla patetisk?!"
"Varför kan jag inte bara sluta tänka som om jag vore dum i huvudet, varför måste jag vara så FEL?".
Jag hatar all dubbelmoral i dom här tankarna. Jag tänker idiotiska tankar. Sen blir jag förbannad på mig själv för att jag tänker som jag gör, så tycker jag att jag är ännu mer dum i huvudet.
KAN DET INTE FINNAS NÅGON BALANS NÅGONSTANS?
Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd.. Egentligen har mitt dåliga självförtroende ingenting att göra med mitt utseende, eller vad det nu kan vara jag klagar över. Jag kommer alltid tycka jag är för mycket si, och för lite så. Nej, den dåliga självkänslan grundar sig i något annat.. Jag måste bara komma fram till vad.
När jag sen bearbetat det problemet så kanske jag kan börja bygga upp allting annat, som t.ex självförtroendet. Jag vet bara inte hur, inte riktigt än iallafall..
Kommentarer
Trackback