Torsdag, 3/3 -11
Jag skulle egentligen sova nu och borde nog verkligen sova. Ibland bara tar saker och ting över, på ett inte fullt så positivt sätt. Jag kommer på mig själv med att sakna så mycket - personer, situationer, stunder. Jag vet egentligen inte riktigt var jag vill komma med det här. Det finns nog ingen direkt poäng eller någon konkret tanke bakom. Jag är alldeles för trött för sådant. När man tänker såhär mycket bör man inte hålla sig vaken, det bådar liksom aldrig gott, på något plan alls. Samtidigt: ska man alltid sova bort tankar och känslor när de når ytan så extremt tydligt som de gör vid just sådana tillfällen, tillfällen som dessa? Försöker man då inte förneka och förtränga dem? Jag mest bara känner mig ensam ikväll. En kram hade inte varit helt fel.
Men om vi ska vara mer konkreta och prata om något väsentligt. Jag har haft några verkligt fina dagar med besök av en kort och glad göteborgare. Jobbet har gått bra både idag och igår, trots att jag är konstant trött och börjar känna mig lite krasslig (igen). Jag väljer att strunta i det och hoppas att det försvinner även denna gång. Jobb imorgon och förhoppningsvis träning. Jobb på fredag. Efter det ska jag träffa Antonia en sväng och dra förbi systemet. Under kvällen hoppas jag på mys med min bror. På lördag blir det 20-års fest med fina Micke som värd och därefter står mina dagar relativt tomma, vad jag vet.
Jag saknar Sam. Jag saknar Ulricehamn, mys, skratt, vin och singstar i kombination med djupa samtal och kramar. Det gör ont i mig av saknad. Usch.
Nu ska jag nog faktiskt sova. Eller snarare tvätta bort sminket, krypa ner i sängen, prata med Nicole och sedan sova. Natti.
Men om vi ska vara mer konkreta och prata om något väsentligt. Jag har haft några verkligt fina dagar med besök av en kort och glad göteborgare. Jobbet har gått bra både idag och igår, trots att jag är konstant trött och börjar känna mig lite krasslig (igen). Jag väljer att strunta i det och hoppas att det försvinner även denna gång. Jobb imorgon och förhoppningsvis träning. Jobb på fredag. Efter det ska jag träffa Antonia en sväng och dra förbi systemet. Under kvällen hoppas jag på mys med min bror. På lördag blir det 20-års fest med fina Micke som värd och därefter står mina dagar relativt tomma, vad jag vet.
Jag saknar Sam. Jag saknar Ulricehamn, mys, skratt, vin och singstar i kombination med djupa samtal och kramar. Det gör ont i mig av saknad. Usch.
Nu ska jag nog faktiskt sova. Eller snarare tvätta bort sminket, krypa ner i sängen, prata med Nicole och sedan sova. Natti.
Kommentarer
Trackback