Tisdag, 29/3 -11
Jag försöker glömma bort att saknaden äter upp mig. Det går sisådär. Sitter, trött som få, med kaffekoppen framför mig, listan på Spotify på shuffle och ett försök till att strukturera upp dagen. Idag ska jag klippa mig. Det känns grymt bra. Därefter är Antonia och Natha snälla nog att låta mig följa med på en fika under tiden som jag väntar på att börja jobbet. Jobb och sedan hem. Därefter vet jag inte.
Jag borde ta ut låtar till jobbet idag, men jag kan inte fokusera. Jag bestämde mig således för att de idag får dras med en låt som jag redan har tillgänglig. Man kan inte alltid få som man vill.
Igår var det vår. Idag är det gråmulet med tidvis snöfall. Inte okej någonstans, helt enkelt. Nej, peppa till det med Prodigy och försöka göra någonting vettigt kanske. Skål!
Jag borde ta ut låtar till jobbet idag, men jag kan inte fokusera. Jag bestämde mig således för att de idag får dras med en låt som jag redan har tillgänglig. Man kan inte alltid få som man vill.
Igår var det vår. Idag är det gråmulet med tidvis snöfall. Inte okej någonstans, helt enkelt. Nej, peppa till det med Prodigy och försöka göra någonting vettigt kanske. Skål!
Fredag, 25/3 -11
Jag sitter nu i en dimma av trötthet och lyssnar på Me And My Army. Jag borde egentligen sova, men jag vill mest bara stanna i det här ögonblicket en liten stund till. Det här ögonblicket av förväntan. Jag har nu fått mitt förskott på lönen, vilket var mer än vad jag trodde. Jag fick ungefär 600 kronor mer än vad jag hade väntat mig, så det kändes oerhört bra. Jag har fyllt på min mobil igen och jag har köpt en biljett från Göteborg till Örebro för imorgon. För, ja, imorgon kommer Nicole. Det ska bli fantastiskt skönt. Jag har, förutom det, fler saker inplanerade inför morgondagen: dricka kaffe (måste nämnas som en egen punkt), handla, träna, färga håret, duscha, städa, fixa inför jobbet, jobba, möta Antonia (och Sanita?), köpa skinnjacka, hem och äta med Antonia och bror till film - och så sedan upp till stationen för att möta Nicole. Fixade just ett par av de saker jag hade tänkt göra imorgon, nämligen att tvätta och att städa undan i köket. En sak som måste nämnas är också vårvädret som så försiktigt börjar närma sig. Just nu är livet fint, helt enkelt.
Onsdag, 23/3 -11
LESS! Misspepp på jobb idag igen. Lyssnar på Mindless Self Indulgence och försöker peppa upp. Det positiva med den här musiken är i vilket fall att man slutar bry sig, gällande det mesta. Mest bara att ta sig an skiten och strunta i resten.
Ska bli skönt att träffa Antonia efter jobbet iallafall. Myskväll.
Ska bli skönt att träffa Antonia efter jobbet iallafall. Myskväll.
Tisdag, 22/3 -11
Jag är extremt trött och ska snart till jobbet. Det känns inte helt okej. Men jag jobbar ju, som tur är, inte så länge. Så nu försöker jag peppa upp mig själv med hjälp av The Runaways. När jag sedan kommer hem ska jag försöka orka träna, det lär ju också bli intressant. Imorgon blir det jobb och sedan till att åka hem till Antonia och sova där. På torsdag ska jag träffa min bror på dagen och sedan till jobbet. På fredag är det jobb som gäller och sedan kommer Nicole. Jag hoppas verkligen att den här veckan går fort, jag har liksom inget engagemang för jobb och diverse just denna vecka. Nej, nu ska jag ta mig ett par mackor eller något och sedan röra mig mot bussen. Puss och hej.
Måndag, 21/3 -11
Och hon förstummar mig.
Söndag, 20/3 -11
Dagen har varit fantastisk. En heldag med min underbara Lars. Alldeles för länge sedan. Nu är klockan mycket och jag befinner mig i en någorlunda besynnerlig sinnesstämning. Trötthet, filosoferande och smått påverkad - alltid en intressant kombination. Dock kan möjligtvis allt det ovanstående vara ett resultat utav vinet. Antagligen. Jag borde sova, jag borde ha sovit för en och en halv timme sedan då Lars åkte, men jag har suttit uppe och skrivit en halvtaskig text till halvtaskig musik. I och med detta väver vi in lite bitterhet i min befintliga känsloström; varför ska det vara så fruktansvärt svårt att skriva någonting acceptabelt? Förvisso var detta en av de första svenska musikaliska texter jag försökt mig på att skriva. Men än dock - besviken på mig själv. Nog för att jag är perfektionist och överpretentiös när det gäller mig själv, men vi kan bortse ifrån den lilla detaljen just för stunden.
Jag saknar för övrigt Nicole något sinnessjukt mycket. Oförklarligt och otillåtet mycket. Detta är också en av (och en utav de främsta) anledningarna till att jag räknar ner dagarna till fredag. Jag får då träffa Nicole och jag får mitt förskott på lönen, något som jag är i ett extremt behov av. Det är fruktansvärt att vara pank. Fattig som en kyrkråtta.
Jag kan fortfarande inte släppa att texten jag skrivit är så pass skratteretande som den är. I och med att musiken är så medioker behövs av fantastisk och fulländat text för att väga upp det. Dock är denna text inte riktigt existerande i nuläget. Det stör mig.
Jag borde verkligen sova, innan jag skriver ut någonting olämpligt (läs: flummigt som skulle få mina vänner och min flickvän att fundera över vad jag är för konstigt människa egentligen). Efter närmare eftertanke har detta nog redan framträtt. Nej, jag får sluta med att uppdatera min blogg när jag är lullig. Inte tillåtet.
Okej, cigg och sova... Eller bara sova? Äh, vem försöker jag lura. Jag kommer att röka. Och sedan däcka. Puss.
(Har jag nämnt att jag saknar Nicole? Det gör ont i mig. Crap.)
Jag saknar för övrigt Nicole något sinnessjukt mycket. Oförklarligt och otillåtet mycket. Detta är också en av (och en utav de främsta) anledningarna till att jag räknar ner dagarna till fredag. Jag får då träffa Nicole och jag får mitt förskott på lönen, något som jag är i ett extremt behov av. Det är fruktansvärt att vara pank. Fattig som en kyrkråtta.
Jag kan fortfarande inte släppa att texten jag skrivit är så pass skratteretande som den är. I och med att musiken är så medioker behövs av fantastisk och fulländat text för att väga upp det. Dock är denna text inte riktigt existerande i nuläget. Det stör mig.
Jag borde verkligen sova, innan jag skriver ut någonting olämpligt (läs: flummigt som skulle få mina vänner och min flickvän att fundera över vad jag är för konstigt människa egentligen). Efter närmare eftertanke har detta nog redan framträtt. Nej, jag får sluta med att uppdatera min blogg när jag är lullig. Inte tillåtet.
Okej, cigg och sova... Eller bara sova? Äh, vem försöker jag lura. Jag kommer att röka. Och sedan däcka. Puss.
(Har jag nämnt att jag saknar Nicole? Det gör ont i mig. Crap.)
Onsdag, 16/3 -11
Det är jobbigt med saknad. Sådär smärtsamt och med en klump i magen. Men på något sätt känns det också bra, som om det är en vacker känsla på något vis.
Och jag är trött och borde egentligen sova för imorgon ska jag upp tidigt och vara aktiv hela dagen. Jag kände nu att jag helt tappade lusten och motivationen till att skriva någonting. Jag fastnade liksom med annat på vägen. Men grundpoängen: jag saknar Nicole och har dåliga sovrutiner. Plus att jag är röksugen. Det låter nu som om jag tycker att livet är lite jobbigt just för tillfället, men så är inte riktigt fallet. Jag har Lady Sovereign i högtalarna och fina planer för veckan inplanerad. Jag får pengar i slutet av nästa vecka och våren börjar kännas av i luften. De enda orosmomenten är väl mer jobb inför sommaren. Min älskade bror ska hjälpa mig att ändra i, och snygga upp, mitt CV och sedan ska jag söka så många jobb jag kan hitta. Jag har dock varit duktig och sökt universitetsutbildning till hösten samt fixat en massa på rummet. Varit väldigt produktiv med andra ord, i vilket fall för att vara jag. Och så har jag haft besök av en fin tjej. Min tjej. Mmh.
Nu ska jag ut och röka och sedan sova. PUSS!
Och jag är trött och borde egentligen sova för imorgon ska jag upp tidigt och vara aktiv hela dagen. Jag kände nu att jag helt tappade lusten och motivationen till att skriva någonting. Jag fastnade liksom med annat på vägen. Men grundpoängen: jag saknar Nicole och har dåliga sovrutiner. Plus att jag är röksugen. Det låter nu som om jag tycker att livet är lite jobbigt just för tillfället, men så är inte riktigt fallet. Jag har Lady Sovereign i högtalarna och fina planer för veckan inplanerad. Jag får pengar i slutet av nästa vecka och våren börjar kännas av i luften. De enda orosmomenten är väl mer jobb inför sommaren. Min älskade bror ska hjälpa mig att ändra i, och snygga upp, mitt CV och sedan ska jag söka så många jobb jag kan hitta. Jag har dock varit duktig och sökt universitetsutbildning till hösten samt fixat en massa på rummet. Varit väldigt produktiv med andra ord, i vilket fall för att vara jag. Och så har jag haft besök av en fin tjej. Min tjej. Mmh.
Nu ska jag ut och röka och sedan sova. PUSS!
Torsdag, 10/3 -11
Ännu en morgon med kaffe och musik. Väldigt otippat för att vara mig, känner jag...
Jag känner mig faktiskt utvilad idag. Jag hade ingen speciell tid som jag var tvungen att vara uppe och jag har inget speciellt som jag nödvändigtvis måste hinna med innan jobbet. Sovmorgon, så även kallat.
Jag har bestämt mig för att jag ska påbörja ett mindre projekt. Det hela började igår när min fader frågade om jag ville byta ut min träfärgade byrå mot en i vitt som han annars skulle ställa ned i källaren. Och jag tänkte att: "ja, vitt är ju schysst", så jag sa att jag gärna tog den vita möbeln och att jag skulle börja fixa med det idag innan jobbet. När jag senare låg i sängen och väntade på att Nicole skulle ringa började jag filosofera över om man skulle kunna möblera om i mitt rum och hur man skulle kunna göra vissa förbättringar. Det är dock en enorm utmaning att få mitt rum att se bättre ut - jag har nämligen orange tapeter. En väldigt intressant fråga gällande böjning för övrigt: orange, oranga eller orangea? Enligt språknämnden är det dock bäst att inte böja ordet alls när det skall skrivas i plural. Om ordet nödvändigtvis måste böjas är "orangea" den mer korrekta stavningen. (http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_03.htm#beige)
Så, ett sidospår. Tillbaka till det egentliga ämnet. När jag låg där i mitt filosoferande kom jag således upp med en plan för vad jag ska göra i mitt rum.
- Tömma en byrå, ett skåp och mitt sängbord helt och ställa ned dem i källaren.
- Flytta in den vita byrån.
- Rensa ut bland mina kläder och all annan skit som bara är nedslängt i diverse lådor.
- Sortera bland mina papper, anteckningsblock osv.
- Ställa skrivbordet med datorn där sängen står och vice versa.
Detta kanske inte ser mycket ut för världen, men detta är också mitt barndomsrum. Ni kan inte ens tänka er hur mycket skit jag har i alla lådor och skåp. Så detta lär ta ett x antal timmar. Jag ser det som mitt helg-projekt lite grann. Jag ska dock påbörja utrensning av min nuvarande byrå idag och således även fixa in den vita byrån.
Jag kände nu såhär i efterhand att det här verkligen inte var intressant någonstans. De flesta av er har inte heller en aning om hur mitt rum ser ut. Men, nu vet ni i vilket fall!
Jag känner mig faktiskt utvilad idag. Jag hade ingen speciell tid som jag var tvungen att vara uppe och jag har inget speciellt som jag nödvändigtvis måste hinna med innan jobbet. Sovmorgon, så även kallat.
Jag har bestämt mig för att jag ska påbörja ett mindre projekt. Det hela började igår när min fader frågade om jag ville byta ut min träfärgade byrå mot en i vitt som han annars skulle ställa ned i källaren. Och jag tänkte att: "ja, vitt är ju schysst", så jag sa att jag gärna tog den vita möbeln och att jag skulle börja fixa med det idag innan jobbet. När jag senare låg i sängen och väntade på att Nicole skulle ringa började jag filosofera över om man skulle kunna möblera om i mitt rum och hur man skulle kunna göra vissa förbättringar. Det är dock en enorm utmaning att få mitt rum att se bättre ut - jag har nämligen orange tapeter. En väldigt intressant fråga gällande böjning för övrigt: orange, oranga eller orangea? Enligt språknämnden är det dock bäst att inte böja ordet alls när det skall skrivas i plural. Om ordet nödvändigtvis måste böjas är "orangea" den mer korrekta stavningen. (http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_03.htm#beige)
Så, ett sidospår. Tillbaka till det egentliga ämnet. När jag låg där i mitt filosoferande kom jag således upp med en plan för vad jag ska göra i mitt rum.
- Tömma en byrå, ett skåp och mitt sängbord helt och ställa ned dem i källaren.
- Flytta in den vita byrån.
- Rensa ut bland mina kläder och all annan skit som bara är nedslängt i diverse lådor.
- Sortera bland mina papper, anteckningsblock osv.
- Ställa skrivbordet med datorn där sängen står och vice versa.
Detta kanske inte ser mycket ut för världen, men detta är också mitt barndomsrum. Ni kan inte ens tänka er hur mycket skit jag har i alla lådor och skåp. Så detta lär ta ett x antal timmar. Jag ser det som mitt helg-projekt lite grann. Jag ska dock påbörja utrensning av min nuvarande byrå idag och således även fixa in den vita byrån.
Jag kände nu såhär i efterhand att det här verkligen inte var intressant någonstans. De flesta av er har inte heller en aning om hur mitt rum ser ut. Men, nu vet ni i vilket fall!
Onsdag, 9/3 -11
Sitter just för stunden och försöker vakna till med hjälp av mitt kaffe. Jag är extremt trött, men jag vaknade i vilket fall lite trevligare idag än vad jag gjorde igår. Inatt drömde jag iallafall inte att en psykotisk man skar bort mitt ansikte för att sedan sy fast hälften av det igen med nål och tråd. Det var vidrigt. Inatt drömde jag om en varm famn tillhörande en vacker flicka. Dock resulterade det i sin tur i en känsla av ensamhet när jag vaknade upp ensam. Jag antar att det finns en fram- och en baksida av allting, va?
Idag ska jag alltså först vakna till med hjälp av mitt kaffe. Prio nummer ett. Sedan (läs: snart) blir det att ta ut låtar till jobbet, följt av träning, dusch, mat, fix och iväg till jobbet. Jobbar sedan till klockan sju då det bär iväg hem till Kristin där det blir födelsedagsfika. Myspys. Så nu passar jag på att offentligt gratulera dels Kristin som fyller 20 år (!) - är vi verkligen så "gamla" nu helt plötsligt? - och dels min älskade storebror Christian som fyller hela 28 år! Grattis!
Jag borde verkligen fixa inför jobbet nu... Borde, borde, ska, måste, borde... Snart. Nu. Ouf. Okej.
Idag ska jag alltså först vakna till med hjälp av mitt kaffe. Prio nummer ett. Sedan (läs: snart) blir det att ta ut låtar till jobbet, följt av träning, dusch, mat, fix och iväg till jobbet. Jobbar sedan till klockan sju då det bär iväg hem till Kristin där det blir födelsedagsfika. Myspys. Så nu passar jag på att offentligt gratulera dels Kristin som fyller 20 år (!) - är vi verkligen så "gamla" nu helt plötsligt? - och dels min älskade storebror Christian som fyller hela 28 år! Grattis!
Jag borde verkligen fixa inför jobbet nu... Borde, borde, ska, måste, borde... Snart. Nu. Ouf. Okej.
Söndag, 6/3 -11
Jag känner mig så otroligt känslosam idag. Något så extremt. Sådär så att man vill göra så mycket, bli av med all denna undantryckta energi, samtidigt som man inte vill göra någonting. Bara ligga i sängen, lyssna på musik och tänka sig bort. Bort, en bit, till en annan plats, till...
Händer brinner så nära min hud, känns som eld. Dunkar varmt. I skuggan av mörkret så nära min kropp, smeker som hav. Dunkar varmt. Andas varma vindar mot min hals. Dunkar varmt. Kom, ge mig allt. Min kropp är öppen nu. Du smakar salt. Kom, ge mig allt. Vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till. Solen värmer våra kroppar, känns som eld. Dunkar varmt. Fast rummet är stort och kallt, känns det som hav. Och det dunkar varmt. Som att vilja vänta länge, fast vi vill allt nu. Vill allt nu. Min kropp är öppen nu. Kom in i mig nu. Vill allt nu. Vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till. Räcker längre, en liten stund till. Kom, ge mig allt. Min kropp är öppen nu. Du smakar salt. Kom, ge mig allt. Vänta, vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till.
Händer brinner så nära min hud, känns som eld. Dunkar varmt. I skuggan av mörkret så nära min kropp, smeker som hav. Dunkar varmt. Andas varma vindar mot min hals. Dunkar varmt. Kom, ge mig allt. Min kropp är öppen nu. Du smakar salt. Kom, ge mig allt. Vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till. Solen värmer våra kroppar, känns som eld. Dunkar varmt. Fast rummet är stort och kallt, känns det som hav. Och det dunkar varmt. Som att vilja vänta länge, fast vi vill allt nu. Vill allt nu. Min kropp är öppen nu. Kom in i mig nu. Vill allt nu. Vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till. Räcker längre, en liten stund till. Kom, ge mig allt. Min kropp är öppen nu. Du smakar salt. Kom, ge mig allt. Vänta, vänta en liten stund till. Det räcker längre, räcker längre, en liten stund till.
Torsdag, 3/3 -11
Okej, idag är en ny dag (för att i mitt ordval påminna om min fader) och därmed ska jag också försöka att glömma bort känslorna från inatt. Nytt fokus: dagen. Jag ska börja med att dricka upp mitt kaffe. Jag börjar jobbet klockan sex och ska innan det försöka hinna träna, duscha, fixa mig, ta ut låtar till jobbet, laga mat och äta. Hur jag ska lyckas med det står fortfarande lite oklart, i och med att jag kom upp senare än tänkt idag. Nu har jag omkring fyra timmar på mig att fixa det här. Det löser sig säkert.
Jag ser verkligen extremt mycket fram emot lördag. Det ska bli oerhört roligt att träffa alla människor igen. Det var också ett tag sedan jag partade, så det ska bli roligt det med. Och nu kom Simon Norrsveden upp på min spellista. Han får mig jämt att tänka på Tim (ja, faktiskt), sista terminen i trean och sommaren -10. Nog för att sommaren år 2010 inte var det mest ultimata, men den var också fantastisk på sina sätt. Den hade sina guldkorn. Den sista gymnasietiden var fantastisk. Nostalgikänslor - blandningen av eufori och förbittring. Paus.
Nu är mitt kaffe slut så därmed ska jag sätta igång ordentligt med dagen. Men först: cigg och agera personlig väckarklocka. Puss.
Jag ser verkligen extremt mycket fram emot lördag. Det ska bli oerhört roligt att träffa alla människor igen. Det var också ett tag sedan jag partade, så det ska bli roligt det med. Och nu kom Simon Norrsveden upp på min spellista. Han får mig jämt att tänka på Tim (ja, faktiskt), sista terminen i trean och sommaren -10. Nog för att sommaren år 2010 inte var det mest ultimata, men den var också fantastisk på sina sätt. Den hade sina guldkorn. Den sista gymnasietiden var fantastisk. Nostalgikänslor - blandningen av eufori och förbittring. Paus.
Nu är mitt kaffe slut så därmed ska jag sätta igång ordentligt med dagen. Men först: cigg och agera personlig väckarklocka. Puss.
Torsdag, 3/3 -11
Jag skulle egentligen sova nu och borde nog verkligen sova. Ibland bara tar saker och ting över, på ett inte fullt så positivt sätt. Jag kommer på mig själv med att sakna så mycket - personer, situationer, stunder. Jag vet egentligen inte riktigt var jag vill komma med det här. Det finns nog ingen direkt poäng eller någon konkret tanke bakom. Jag är alldeles för trött för sådant. När man tänker såhär mycket bör man inte hålla sig vaken, det bådar liksom aldrig gott, på något plan alls. Samtidigt: ska man alltid sova bort tankar och känslor när de når ytan så extremt tydligt som de gör vid just sådana tillfällen, tillfällen som dessa? Försöker man då inte förneka och förtränga dem? Jag mest bara känner mig ensam ikväll. En kram hade inte varit helt fel.
Men om vi ska vara mer konkreta och prata om något väsentligt. Jag har haft några verkligt fina dagar med besök av en kort och glad göteborgare. Jobbet har gått bra både idag och igår, trots att jag är konstant trött och börjar känna mig lite krasslig (igen). Jag väljer att strunta i det och hoppas att det försvinner även denna gång. Jobb imorgon och förhoppningsvis träning. Jobb på fredag. Efter det ska jag träffa Antonia en sväng och dra förbi systemet. Under kvällen hoppas jag på mys med min bror. På lördag blir det 20-års fest med fina Micke som värd och därefter står mina dagar relativt tomma, vad jag vet.
Jag saknar Sam. Jag saknar Ulricehamn, mys, skratt, vin och singstar i kombination med djupa samtal och kramar. Det gör ont i mig av saknad. Usch.
Nu ska jag nog faktiskt sova. Eller snarare tvätta bort sminket, krypa ner i sängen, prata med Nicole och sedan sova. Natti.
Men om vi ska vara mer konkreta och prata om något väsentligt. Jag har haft några verkligt fina dagar med besök av en kort och glad göteborgare. Jobbet har gått bra både idag och igår, trots att jag är konstant trött och börjar känna mig lite krasslig (igen). Jag väljer att strunta i det och hoppas att det försvinner även denna gång. Jobb imorgon och förhoppningsvis träning. Jobb på fredag. Efter det ska jag träffa Antonia en sväng och dra förbi systemet. Under kvällen hoppas jag på mys med min bror. På lördag blir det 20-års fest med fina Micke som värd och därefter står mina dagar relativt tomma, vad jag vet.
Jag saknar Sam. Jag saknar Ulricehamn, mys, skratt, vin och singstar i kombination med djupa samtal och kramar. Det gör ont i mig av saknad. Usch.
Nu ska jag nog faktiskt sova. Eller snarare tvätta bort sminket, krypa ner i sängen, prata med Nicole och sedan sova. Natti.
Onsdag, 2/3 -11
Cowboys on the road tonight, crying in their sleep. If I was a hungry man with a gun in my hand, and some promises to keep. Who wanted to change the world, what's as easy as murder? It's all headlights and vapour trails, and Circle K killers. And I know I could look at anyone but you now. I could fall under the eyes of anyone but you now. So come on, come on, come on. Oh, come on through now. Come on, come on, come on. Oh, come on through now. This is a list of what I should have been, but I'm not. This is a list of the things that I should have seen, but I'm not seeing. The look in your eyes as his fingertips slid down your neck, and made you shiver. I'm just turning away from where I should have been because I am not anything. Oh, anything. The President's in bed tonight, but he can't get to sleep, 'cause all the cowboys on the radio are killers. And I believe she loves you, 'cause you never make her feel like anything. She said: "I wouldn't feel a thing, but I can feel, I can feel...". And I know I could look at anyone but you now. I could fall under the arms of anyone but you now. So come on, come on, come on. Oh, come on through now. Come on, come on, come on. Oh, come on through now. This is a list of what I should have been, but I'm not. This is a list of the things that I should have seen, but I am not seeing. The look in your eyes as his fingers are unzipping your dress, and it makes you shiver. I'm just turning away from what I shouldn't see because I am not anything. Oh, anything, no. Everyone's in bed tonight, but nobody can sleep, 'cause all the satellites are watching through our windows. She says she doesn't love me, like she's acting, but it's as if she isn't talking, 'cause Mr. Lincoln's head is bleeding on the front row while she's speaking. I said: "Come on all you cowboys, all you blue-eyed baby boys, oh, come on all you dashing gentlemen of summer. I'll wait for you where Saturday's a memory, and Sunday comes to gather me, into the arms of God who welcome me, because I believe, oh, I believe...". And I know I could look at anyone but you now. I could fall under the eyes of anyone but you now. So come on, come on, come on. Oh, come on through now. Come on, come on, come on. Oh, come on through now. This is a list of what I should have been, but I'm not. This is a list of the things that I should have seen, but I'm not seeing you look at me. So, please, won't you look at me? 'Cause I'm not seeing you look at me. Oh, I will make you look at me, or I am not anything. Oh, anything, no.