Torsdag, 1/12 -11
Jag har ganska mycket på min tallrik just nu och det känns som om jag står ansvarig för att allting ska fixas, att det är mitt ansvar att ordna upp allting. Jovisst, vissa saker ligger på mig, men det känns som om jag står ansvarig för saker som inte enbart jag är inkluderad inom. Det är inte så att andra personer lumpar över allting på mig, men det känns ändå som om det är mitt jobb att ordna upp det. Varför vet jag inte, jag måste lära mig att inte ta på mig för mycket.
Jag har en tenta nästa vecka som jag måste plugga till. Därefter väntar ett uppsatsarbete som kommer ta mycket av min tid. Som grädden på moset har jag också tre kompletteringar som måste göras. Vi har fått erbjudande om en lägenhet som vi antagligen ska tacka ja till, vilket innefattar flytt och allt sådant där inom en månad. Vi har dåligt med pengar. Sedan har vi ytterligare en sak som jag censurerar bort från det här utlägget. Jag känner bara att jag har mycket att tänka på. Det jobbiga är då att jag snarare blir paralyserad än produktiv, vilket bidrar till att jag inte får någonting gjort och således blir än mer stressad.
Nej, jag borde sätta igång med plugget, det gör inte sig självt. Det är bara att tvinga sig på det.
Jag har en tenta nästa vecka som jag måste plugga till. Därefter väntar ett uppsatsarbete som kommer ta mycket av min tid. Som grädden på moset har jag också tre kompletteringar som måste göras. Vi har fått erbjudande om en lägenhet som vi antagligen ska tacka ja till, vilket innefattar flytt och allt sådant där inom en månad. Vi har dåligt med pengar. Sedan har vi ytterligare en sak som jag censurerar bort från det här utlägget. Jag känner bara att jag har mycket att tänka på. Det jobbiga är då att jag snarare blir paralyserad än produktiv, vilket bidrar till att jag inte får någonting gjort och således blir än mer stressad.
Nej, jag borde sätta igång med plugget, det gör inte sig självt. Det är bara att tvinga sig på det.
Kommentarer
Trackback